2008 års priser till finlandssvenska författare

Stiftelsen Längmanska kulturfonden beslöt vid sitt årsmöte i april 2008 att dela ut ett pris på 9 000 euro vardera till de två finlandssvenska författarna Marita Lindquist och Tom Paxal. Marita Lindquist får priset för ”en diktning fylld av muntraste lek och djupaste allvar” och Tom Paxal för ”en stark och vital konst som talar direkt till hjärtat”.

Marita Lindquist (f 1918)

Prisutdelningen 2008-05-21 på Sveriges ambassad i Helsingfors

I förordet till sin fyrtiofemte bok, ett urval dagboksverser (Maritas verser och lite prosa, 2006), skriver Marita Lindquist att hon i tonåren trodde att hon skulle bli poet. Det blev hon också, men i första hand på prosa och i synnerhet i sina mångfalt prisbelönta barnböcker. Otaliga är de unga läsare som genom åren har känt tillvaron vidgas genom hennes unika sammansmältning av fantasi och detaljerat skildrad vardag, från boken om garndockorna som ger sig ut på äventyr (Lustiga Lisa och Pontus Pelleman, 1943) eller den konstiga familjen som bor i ett träd (Anderssons klocka i fara, 1956), fram till de mer realistiska och psykologiskt insiktsfulla barnskildringarna, som böckerna om Malena på 1960-talet, eller de om Toffe och Andrea på 1970-talet, och så vidare ända in på 2000-talet. En av höjdpunkterna i hennes rika produktion är Malena och glädjen (1969) som nominerades till bokpriset Bokugglan och utkom i nytryck hos Söderströms 2007.

Marita Lindquists författarskap spänner över muntraste lek och djupaste allvar. Genom alla decennier har hennes böcker behållit sin jämna och goda kvalitet. Hon kliver också obehindrat över genrer och uttrycksformer; sålunda har hon förutom barnböcker och vers också skrivit sångtexter, illustrerat och översatt böcker och arbetat som läromedelsförfattare, redaktör och journalist.

Tom Paxal (f 1947)

Prisutdelningen 2008-05-21 på Sveriges ambassad i Helsingfors

Tom Paxal har ett långt författarskap bakom sig: han har skrivit romaner, noveller, barn- och ungdomsböcker, pjäser, film- och tv-manuskript. Ett viktigt motiv och en inspirationskälla i hans författarskap har från början varit det självupplevda, framför allt uppväxten i arbetarstadsdelen Rödbergen på 1950-talet, i efterkrigstidens Helsingfors. I den miljön utspelar sig också ungdomsromanerna Vännerna (Tom Paxals debutbok från 1977) och Rödbergen, 1981. Barndomen och uppväxten är också navet som Tom Paxals senaste roman Farlig hamn rör sig kring; en stor och stark pikareskartad självbiografi där berättelsen drivs fram av viljan att i ljuset av det egna levda livet och erfarenheterna förstå och försonas med det som varit.

Tom Paxal skriver rakt på sak, absolut okonstlat och med ett i den finlandssvenska litteraturen sällan skådat humör. Oefterhärmligt balanseras svärtan och det svåra mot humorn och ljuset. Här finns en vitalitet och värme och en avväpnande direkthet som går rakt till hjärtat.